Historia

Frälsningsarméns i Visby historia

Frälsningsarmén öppnar eld!

Frälsningsarmén i Visby har en spännande historia!
Vi häpnar över de tappra frälsningssoldater som först satte sin fot på denna ö, och vi gläds åt att Guds Ande fortfarande sätter människors hjärtan i brand.
Låt oss inspireras av historien att nå fler och att bli den Frälsningsarmé som Gud har kallat oss att vara idag.

Visby

Namnet Visby betyder offerplats. Vi = en hednisk offerplats och by = stad.
Visby är Skandinaviens bäst bevarade medeltida stad och finns sedan 1995 med på
UNESCOs världsarvslista. De äldsta fynden av Visby är daterade till 700-900-talet efter Kristus.
Under 1100- och 1200-talet växer Visby fram som en stor handelsort, ett centrum för handeln mellan öst och väst.
Mest känd är kanske staden för den 3,4 km långa ringmuren. En besökare lägger också märke till de många kyrko- och klosterruinerna. Visby kallas för rosornas och ruinernas stad.
Under medeltiden var Visby ett centrum för handel och kultur, och man kan lätt föreställa sig vilken mångfald man möttes av här. Handelsmän som köpte och bytte varor, människor på resande fot med information och nyheter från platser de just besökt.
Under 1200-talet byggdes 17 kyrkor i och nära Visby. Befolkningsmängden var vid den tiden uppskattningsvis 8000 innanför muren - att jämföra med Stockholm som under samma period hade en befolkning på omkring 3000 .
Ingen annan stad i norra Europa präglas så mycket av sin medeltida historia som Visby med sin stadsplan, sina gatunät, stenhus, försvarstorn, packhus och kyrkoruiner. Än idag finns närmare 200 byggnader med medeltida stomme i Visby innerstad.
Vid tiden för kristendomens utbredning hade solgudadyrkan, asatro och annan folktro fäste på Gotland. Man tog emot kristendomen men släppte samtidigt inte helt den gamla föreställningsvärlden. "Di sma undar jårdi" - underjordiska väsen och andra delar av folktron behölls till viss del, trots religionsskiftet.
Vi kan ana att Visby har varit en plats för bön för många av de kyrkor som var aktiva under 1200-talet hade tillhörande kloster. Vi kan föreställa oss vilken betydelse munkars och nunnors trogna böner hade. Influenser och idéer från hela världen inneslöts i deras bön, utifrån evangeliet om Jesus Kristus.
Bönen är, i allra högsta grad, i fokus på Frälsningsarmén i Visby idag.

kåren_1885

Visby kår öppnades 1885 som den sjätte frälsningsarmékåren i Sverige.
Det var kaptenerna Lizzie Owens och Hanna Gabriel som genom storm och dimma styrde mot Visby, allt för själars frälsning, och tillsammans med kadetterna J. Sundkvist och G. A. Gustavsson öppnade de eld i Visby.
I Stridsropet nr 11, i juni 1885 kunde man läsa:
"Se, vi tåga fram! Vi hafva just nu hyrt teatern i Visby och ämna börja vårt arbete der i Juni månad. Gotland för Kristus!"
Man hyrde in sig i Oscarsteatern, där Frälsningsarméns första möte i Visby hölls. Mötet leddes av major Hanna Ouchterlony, grundare av Frälsningsarmén i Sverige.
Under rubriken "Stockholms corps till hafs" rapporterar Stridsropet att omkring 400 människor var samlade vid detta första möte, den 16 juni 1885.
Den lilla gruppen soldater som landat på ön ”å konungarnas konungs
vägnar”, fick denna kväll be med två människor till frälsning.
Söndagen därpå var Oscarssalen sprängfylld; 700 personer samlades till mötet! Kapten Hanna Gabriel tog till orda och talade om omvändelse.
Stridsropet rapporterar att djävulen lät frälsningssoldaterna förnimma sin närvaro i form av en man som störde mötet och talade högt med dem han satt bredvid. Två salvationister stegade fram till den unge mannen för att få honom tyst medan det sjöngs en kör. Detta tog man som ett bevis på att den Helige Ande var verksam. Och mycket riktigt, mot slutet av mötet när man bjöd in till frälsning kom 10 människor till botbänken för att söka nåd.
Efter mötet fick soldaterna skynda sig till båten tillbaka till Stockholm som avgick vi midnatt. Två veckor senare var man tillbaka i Visby, denna gång med fler officerare och med en musikkår.
Under sina första tio år hann Visby kår uträtta en hel del. Bland annat sände man ut
sexton officerare och öppnade tjugo utposter på ön. En rad verksamheter startades och kåren växte med hornmusikkår, strängmusikkår, söndagsskola och ungdomsgrupper som solstrålebrigad, scouter, flickscouter och vargungar.
Som mest fanns det hela nio kårer på Gotland, även om de flesta var små.
1911 köpte Frälsningsarmén Oscarsteatern, den lokal som Frälsningsarmén
fortfarande innehar.

Blod och eld

När vi läser om framgångarna under Frälsningsarméns första årtionden i Visby bör vi noga observera att det som i efterhand ser ut som enkla segrar för Guds rike i själva verket var allt annat än enkelt.
Redan under sitt första år i Visby stötte Frälsningsarmén på hårt motstånd och då inte enbart i form av högljudda mötesdeltagare - att ta emot bråkstakar och alkoholpåverkade såg man snarast som en glädje.
Större problem hade man med myndigheterna, som uppmanade armén att ställa in sina möten eftersom man inte kunde garantera säkerheten.
"Folksamlingen blir så stor och orolig, att ni ej kan hava några möten. Ni gör ni bäst i att ställa in".
Men ett sådant påbud kunde salvationisterna inte acceptera. Stridsropet nr 7, den 13 februari 1886 skriver:
"Armén äger sin fullmakt från en högre makthafvande, och i hans kraft kunna vi le åt djäfvulen och alla hans handtlangare."
Detta startade ett krig. Myndigheterna i Visby beslutade att ge Frälsningsarmén mötesförbud. Frälsningsarmén kontrade med att i religionsfrihetens namn helt strunta i förbudet vilket ledde till att flera officerare fängslades.
"Krig i Wisby! Förföljelse af polisen. Tvänne officerare arresterade. Oaktat vi äro
fullkomligt villiga att låta våra officerare, så väl som oss själfva, inspärras inom
fängelsemurarne för den religiösa frihetens sak, känna vi oss likväl icke sinnade att låtadjäfvulen uti alt få sin vilja fram..."
skrev Stridsropet nr 11, den 13 mars 1886.
jail

Kapten Emanuel Hellberg var en av alla de officerare som blev inlåsta för Jesus skull. Vilka var dessa officerare? Enkla män och kvinnor som utan eftertanke bråkade med polis för att få sin vilja fram? Visst var de enkla. De hade, som de första lärjungarna lämnat allt för Jesus, för att med alla tillbuds stående medel kämpa för Jesus sak, men de saknade sannerligen inte eftertanke i sina gärningar. Snarare kan man beskriva dem som samtidskunniga, medvetna apologeter som älskade Jesus av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd, av hela sin kraft och sin nästa som sig själv.
När kapten Hellberg fick bevittna hur två kadetter fördes till fängelse skrev han om sitt agerande i Stridsropet:
"Strax efter ankomsten gjorde jag min uppvaktning hos stadens borgmästare för att få veta, på grund af hvilken paragraf i Sveriges rikes lag och förordningar han utfärdat förbud mot Frälsningsarmén att hålla möten. Han upplyste mig då om att han ej kunde anföra någon lagparagraf, utan detta hade kommit till stånd med anledning av ett magistratsbeslut. Således står magistraten i Visby öfver lagen. En ny princip! Jag trodde annars, att lagen stode öfver magistraten i Visby." (Stridsropet nr 8, den 20 februari 1886.)
Kommendör Hanna Ouchterlony eldar på sin armé genom att förklara att om myndighetena stänger våra möteslokaler öppnar de istället möjligheterna för oss att evangelisera fängelserna!
Ofta möttes salvationisterna, när de frigavs ur fängelserna, av ett gäng sjungande soldater. Vid ett tillfälle berättas att 300 soldater med viftande näsdukar och jubelsång mötte upp löjtnant Appelkvist, som just frisläppts. Han mötte soldaterna med ett eldigt halleluja.
Detta krig med myndigheterna varade omkring tio år innan det avtog. Allt detta till trots kom människor till tro. Många människor. Det Frälsningsarmén i Visby fick uppleva kan beskrivas med ett ord, väckelse.

Orientering framåt

Vad kan vi lära oss inför framtiden?
För det första är det intressant att läsa på om Visbys historia som handelscentrum i Östersjön. En plats där många olika människor samlades och möttes och där kyrkan, under 1200-talet, var ett centrum.
Visby är idag inte på samma sätt en central plats i Skandinavien, men man kan ändå se kopplingar till nutidens turism. Människor från både det svenska fastlandet och andra länder kommer hit för att semestra. Almedalsveckan har blivit en enormt stor tilldragelse då röster och influenser från alla håll gör allt för att överrösta varandra och få uppmärksamhet.
Mitt i allt detta finns Visbys frälsningsarmékår med en otroligt viktig uppgift!
De senaste åren har man tillsammans med bl a tidningen Dagen genomfört arrangemanget ”(G) som i Gud” och gett plats för ett kristet perspektiv i den livliga debatten.
Det är också imponerande att läsa om det mod och det helhjärtade engagemang som kaptenerna Lizzie Owens och Hanna Gabriel, för att inte nämna Hanna Ouchterlony, gav prov på.

Omkring 100 år efter starten i Visby nådde Frälsningsarmén i Visby en punkt då medlemsantalet var lågt och fastigheten man ägde i ett dåligt skick och fortsättningen var oviss.
Det ledde fram till ett beslut att Frälsningsarméns verksamhet i Visby skulle få en nystart, vilket skedde under 1990-talet. Det innebar både nya verksamhetsformer och en omfattande renovering av den gamla fastigheten på Mellangatan, som fortfarande är bas för verksamheten.

Ibland ställs frågorna om Frälsningsarmén fortfarande ska bära uniform, om de militära termerna inom armén verkligen är relevanta idag, och om vi ändå inte borde vara mer som vilken kyrka som helst?
Kanske den viktigaste frågan är vilka vi tänker på först? Oss själva eller ”others”?
Är vår blick fokuserad på dem Gud kallar oss att se?
Tänk vilken uppståndelse det väckte när Frälsningsarmén först hyrde Oscarssalen och hundratals visbybor dök upp för att se vad det var för spektakel. Tänk på hur Ouchterlony och hennes soldater hela tiden använde de yttre medlen som uniform, musik och språk för att peka på det djupa allvar vi är kallade att predika.
Denna salvationism behöver vi finna igen. Allt för andra. Att vara en röst i samhället för de som inte orka göra sig hörda själva.
"Jesus behöver också dig, icke blott till att sjunga sånger, vara snäll och ingen förargelse, men för att kämpa hans strid, för att offra ditt liv, såsom han gav sitt för dig", sa Hanna Ouchterlony.

/ Kalle Ljungholm